Spelteori.
Socrates soldat.
Tänk dig en soldat vid fronten som med sina kamrater väntar på att slå tillbaka ett fiendeanfall. Det kan gå upp för honom att om försvaret troligtvis lyckas så är det inte särkilt troligt att det berodde på honom personligen. Om han stannar vid sin post riskerar han att bli dödad eller i alla fall skadad, uppenbarligen utan anledning eftersom försvaret skulle lyckats endå. Å andra sidan om fienden vinner striden och försvaret misslyckas är chansen för skada och död ännu högre och ännu meningslösare eftersom försvaret endå hade misslyckats. Baserat på det resonemanget verkar det bästa för soldaten att göra vara att springa därifrån vare sig han skulle vunnit eller ej. Självklart är att om alla soldater resonerade så, vilket de uppenbarligen borde eftersom de alla är i samma situation skulle det helt säkert leda till att striden förloras. Detta kan såklart, eftersom det gått upp för analytiker, gå upp för soldaten på fältet. Ger det soldaterna en anledning att stanna vid sina poster? Nej, det raka motsatta, ju räddare de är för att striden kommer förloras desto större anledning för dem att ta sig bort från faran.
Ju säkrare de är på vinst utan någon särkilds speciella insats desto mindre anledning att stanna och slåss. Om alla soldater nyttjar det resonemanget skulle alla snabbt resonera sig själva in i panik och deras förfärade ledare skulle ha nederlagen i handen inna fienden ens öppnat eld.
Personal Preferences (details in TWikiVariables)
- Horizontal size of text edit box:
- Vertical size of text edit box:
- Optionally write protect your home page: (set it to your WikiName)
- Set ALLOWTOPICCHANGE =AlfJohansson
Related topics